Efter att sedan årsskiftet prenumererat på den förfallna blaskan Gourmet har jag fortfarande inte vant mig vid hur fruktasvärt ful tidningen numera är. Men jag har i alla fall börjat laga recepten. Den här äppelsorbeten kommer från senaste numret.
För några år sedan prenumererade jag på tidningen Gourmet. Gillade den snygga layouten, de härliga matbilderna och den något snobbiga matnördsattityden som tidnigen hade då. Recepten var udda lyxrätter som jag sällan försökte mig på själv. Men det var trevlig matporr att bläddra i, fantisera om, inspireras av.
Min älskling, som är en sann gourmé och älskare av avsmakningsmenyer tyckte ännu mer om tidningen än vad jag gjorde. Men prenumerationen gick ut, vi förnyade den inte. Ja, ni vet, det är så mycket annat som händer här i livet.
I julas tänkte jag att det skulle vara trevligt att få tidningen igen. Så jag beställde 12 nummer och gav bort dem i present till älsklingen.
När första numret damp ner i brevlådan blev jag grymt besviken. Vad hade hänt? Framsidan var ett myller av fruktansvärt fula bokstäver i hemska färger. Jag funderade på om det möjligen inträffat något fel i tryckeriet – typ att typsnittsfilen buggat. För någon annan förklaring till den hemska layouten kunde jag inte finna.
Lika mycket information på båda omslagen… men myllret av olika typsnitt gör den högra så mycket fulare, enligt mig.
Från att ha varit ett snyggt lite pretto matmagasin hade Gourmet förvandlats till en ful matlagningsblaska som på sista sidan hade en intervju med någon vd för ett annonserande bryggeriföretag och som under favoritmat nämnde pommes frites om jag inte minns helt fel.
Recepten var enklare och det kändes faktiskt som jag skulle kunna laga varenda ett. Alla viner hade toppbetyg och hade redigerats med små tillrop som toppen, mums och jag vet inte vad.
Ni fattar. Jag var inte nöjd. Framför allt var jag inte nöjd med utseendet. Det var faktiskt så illa att jag övervägde att skriva ett långt argt mejl till de ansvariga för förfallet.
Ja ja, jag vet att jag har en ful glass i loggan här ovan, och att mina texter och recept inte håller Noma-klass. Men ändå.
Tror att förklaringen till förfallet ligger i chefsredaktörsbyte, och besparingsplaner. Tidningen blev sämre när plazagruppen köpte upp den i mitten av 2000-talet och ännu sämre sedan den bytte chefredaktör.
Nu för tiden kan jag läsa tidningen utan att känna mig arg. Layouten gör mig dock fortfarande irriterad och ledsen. Recepten är numera mycket enklare och mindre exotiska. Men mycket mer användbara. Nu för tiden så använder vi oss av recepten. Det gjorde vi inte så ofta förr.
Senaste gourmet-receptet jag provade på var en äppelsorbet med mynta och citron som finns med i septembernumret. Tyvärr blev det en mintlös sorbet för min del eftersom det inte fanns någon mynta i butiken. Sparade därför halva smeten till en annan dag, i hopp om att få prova originalet.
Eftersom jag har en sockerlag stående i kylen använde jag mig av den – det blev alltså sockerlag med äppelmos och lite citron som jag rörde samman med gelatin och fick en fin sorbet. Resultatet blev gott, men smakade lite som fryst äppelmos… Är spänd på att prova det med mynta.
Har du ingen ork att göra egen äppelpuré så köper du färdig i affären. Går lika bra det.
Äppelsorbet med mynta och citron
1 gelatinblad
2 dl vatten
1,5 dl strösocker
2 msk glykos eller vit sirap
500 g äppelpuré
Saften av två citroner
1 kruka mynta
Blötlägg gelatinet i kallt vatten i minst 5 minuter. Koka upp vatten och socker, ta av från värmen och rör ner gelatinet tillsammans med glykos/sirap. Låt svalna en stund. Mixa sen sockerlag och äppelpuré med saften från citronerna samt bladen från krukan med mynta. Sila genom finmaskig sil. Ställ in i kylskåp tills blandingen är kring +4-5 grader. Kör i glassmaskin. Låt stå i frysen minst en timme innan servering.
Har du ingen glassmaskin ställer du in smeten i frysen i minst fyra timmar. Kom ihåg att ta ut och röra om tre gånger i timmen. Annars blir sorbeten isig.